Först fick jag en bebis. Han behövde en massa omsorg såklart och det fick han. Men nog hade jag utrymme för att tänka och klura på en massa recycle-projekt, och till och med genomföra ett och annat. Hålla liv i bloggen gick också bra, jag hade ju en massa gammalt material att ta av.
Sedan kom förskoleåren. Meningen var att med barnet i förskolan skulle jag kunna jobba mer och kanske ta tag i att plugga eller nåt. Riktigt så blev det inte. Barnet trivdes inte i förskolan och all min energi gick åt till att få vardagen att fungera ändå. Korta dagar fick det bli och jag fick jobba så gott det gick på konstiga tider. Under den här tiden hade jag inte "tid" med annat, eller helt enkelt inte energi till det. Så alla projekt hamnade på is och jag började undra varför allt kändes så meningslöst.
Nu däremot, nu går barnet i skolan och trivs som fisken i vattnet. Vilken skillnad! Plötsligt har jag inte bara kommit igång med mitt nya projekt, utan jag har dessutom en massa tid och energi över. Varje dag!
Vad kan man dra för slutsats av detta? Jo, att mammor kan och hinner både ta hand om barnen och sig själva, när världen är i balans. Men eftersom man lever i någon sorts symbios räcker inte kapaciteten till allt, så när barnet får det kämpigt sätts allt annat på paus. Jag är glad att jag prioriterade så, det har gett resultat och jag har fått belöningen nu och beviset för att jag gjorde rätt. Men jag känner mig ändå lite som en ko på våren som spritter av energi och nästan blir rädd för mig själv och undrar var detta skall sluta!
Jo då såatte...
TJO!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar