Utställning då

Japp, det var det klossarna skulle vara till.
THULE MÖBLER i Kungsör ville ha en återbruksutställning till ett event. Jag och min kurskamrat Anne-Marie fick gå lös i deras restlager och göra i princip vad vi ville.
Jag gjorde klosskollektionen, klädde om en kontorsstol till deras kollektionstyg och spånade fram ett litet glasbord tillsammans med Anne-Marie. Hon gjorde olika sorters hyllor, en lampskärm, anslagstavlor och ett barnskrivbord.
Såhär blev den lilla utställningen till slut.
(Tygproverna i bakgrunden var tyvärr väggfasta, så vi fick leva med dem, det hör förstås egentligen inte hit).

Klosskollektionen - så blev det

Här är några exempel på hur byggklossarna är tänkta att kunna byggas ihop och användas. Man kan bygga låga och höga bord och låga och höga pallar.

Sittdynorna är klädda med gamla broderier som suttit i ram och räddats från att hamna i containern.

Byggklossar

Som första projekt den här terminen fick jag, tillsammans med en kurskamrat, i uppdrag att göra en återbruksutställning för ett företag som producerar och säljer kontorsmöbler. Självklart valde vi att jobba med deras restlager hellre än att ställa dit något utan sammanhang.

Vi ställer ut nästa vecka och då kommer också bilder på hela utställningen och förhoppningsvis originalbilder på hur produkterna såg ut innan vi satte klorna i dem. Men idag tänker jag tjuvstarna med att visa min klosskollektion, som varit min stora utmaning den senaste tiden.

Vi hittade jättefina ljudisolerande filtplattor som är tänkta att bygga skiljeväggar med. Jag ville hellre bygga byggklossar så det gjorde jag. Först fick jag för mig att de skulle knytas ihop så man slapp borra/limma och sådant. Det tog många timmar att tråckla ihop och jag fick göra om några gånger innan jag fick det att sitta fast ordentligt.När plattorna väl satt fast i varandra utan all glappa testade jag att sätta mig på den. (plattorna är ca 25cm och tanken var att man skulle kunna ha två klossar på varandra och därmed få en sittmöbel). Det gick inte alls. Den var super-ranglig. Vickade från ena sidan till den andra, inte alls stabilt att sitta och jobba på!! Då tänkte jag att man måste ju ändå sätta fast klossarna i varandra så om jag sätter i fyra stänger i hörnen, fullängd för två klossar, så borde pallen bli stabil. Det blev att repa upp och trä om två klossar igen så att det fanns hål för stängerna.

Det gick inte ändå.
Eftersom stängerna inte sitter fast kunde plattorna glida fint på dem och jag kunde fortfarande sitta på min pall och vicka på rumpan. Inte bra.

Nå väl, skruva kanske inte är så dumt ändå, går det att borra i det här materialet? Test. Det gick, med hålen blev filtiga och fula och borren fick en gjuten plasthatt eftersom plasten smälte när jag borrade, inte idealiskt.

Snilleblixt! Jag stansar hål! Jo, det gick bra. Då var det bara det att jag ville bygga 6 st klossar (4 hål x 14 plattor x 6). Det blev många hål, men det gick. Jag var iallafall klok nog att göra ett litet test innan jag gjorde alla, jag satte ihop fyra plattor. En gängstång igenom och mutter i varje ände. Bättre men fortfarande inte stabilt. Tusan också. Det fick bli att skruva fast varje enskild platta med muttrar. Många muttrar blev det, men nu var det stabilt.

Jamen då vet jag hur jag skall göra. Då gäller bara att få tag i längre gängstänger och sisådär 300 muttrar (jo för jag nöjde mig i slutänden med att skruva fast varannan platta, det tog en stund ändå!).
Var får jag så mycket tålamod ifrån!? Nu har jag iallafall ett gäng klossar som kan kombineras till stolar och bord i olika höjder.

Vilket inflytande ett barn har

Jo, så är det.

Först fick jag en bebis. Han behövde en massa omsorg såklart och det fick han. Men nog hade jag utrymme för att tänka och klura på en massa recycle-projekt, och till och med genomföra ett och annat. Hålla liv i bloggen gick också bra, jag hade ju en massa gammalt material att ta av.

Sedan kom förskoleåren. Meningen var att med barnet i förskolan skulle jag kunna jobba mer och kanske ta tag i att plugga eller nåt. Riktigt så blev det inte. Barnet trivdes inte i förskolan och all min energi gick åt till att få vardagen att fungera ändå. Korta dagar fick det bli och jag fick jobba så gott det gick på konstiga tider. Under den här tiden hade jag inte "tid" med annat, eller helt enkelt inte energi till det. Så alla projekt hamnade på is och jag började undra varför allt kändes så meningslöst.

Nu däremot, nu går barnet i skolan och trivs som fisken i vattnet. Vilken skillnad! Plötsligt har jag inte bara kommit igång med mitt nya projekt, utan jag har dessutom en massa tid och energi över. Varje dag!

Vad kan man dra för slutsats av detta? Jo, att mammor kan och hinner både ta hand om barnen och sig själva, när världen är i balans. Men eftersom man lever i någon sorts symbios räcker inte kapaciteten till allt, så när barnet får det kämpigt sätts allt annat på paus. Jag är glad att jag prioriterade så, det har gett resultat och jag har fått belöningen nu och beviset för att jag gjorde rätt. Men jag känner mig ändå lite som en ko på våren som spritter av energi och nästan blir rädd för mig själv och undrar var detta skall sluta!

Jo då såatte...
TJO!

RD - Igen

Denna superroliga kurs, Recycle Design - Återbruk, var vad som fick fart på mig senast. Det var via den jag gjorde alla roliga projekt, och i efterdyningarna av den som jag startade den här bloggen. Men min värld krympte och inspirationen lades på is.
De senaste åren har bokstavligen spenderats på att rädda MIN värld.
Och lagom när jag nått punkten där jag behövde hitta något stimulerande att göra, helst som kunde pusslas in i (den fortfarande lite osäkra) familjelogistiken, då upptäckte jag att RD startat en fortsättningskurs. Ett individuellt projektår, på halvtid!
Det är ju precis vad jag behöver. Nu skall jag nörda in mig lite igen och se om jag fortfarande är lika entusiastisk som då, en del av mig har börjat tvivla och tänkt att det kanske egentligen är något helt annat jag skall hålla på med. Nåja, redan första veckan var jag såld. Jag började där jag slutade, med att fokusera på möbler. Det var som att jag hittade mig själv där i verkstaden, där jag måste ha glömt kvar en bit av mig själv som legat och skräpat i sju års tid!
Via några väl valda tv-program blev jag dessutom påmind om att det jag verkligen går igång på är restaurering. Möbler eller annat. Det är ju hur kul som helst att hitta gamla slitna (nästan förstörda föremål) och lyckas ge dem nytt liv. Snacka om att rädda världen!!

Min uppvärmningsuppgift blev att fixa stolar.

Dels hade vi fyra köksstolar hemma, varav jag bara presterat att klä om två. Så jag såg till att genast fixa de andra två också. Den ena tillsammans med min eminenta assistent, Joel, som mot all förmodan faktiskt bidrog så mycket att det gick snabbare!

 Och så var det den fula, men hyfsat bekväma stolen som stod på min plats i klassrummet... Den behövde piggas upp. Jag bad min handledare om ett tema att följa och fick flera stycken. Lotten föll på Less is more. Bra! Det som jag alltid uppskattat men inte själv varit så duktig på... Såhär blev det. Jag är oförskämt nöjd.

Före

Efter

Tillbaka

Innan jag säger mera vill jag publicera två inlägg i repris, för de visade sig vara extremt aktuella trots att de är skrivna för flera år sedan:

På G.

Titta vad dom bygger i eskilstuna!
http://eem.se/aterbruka
Jag vill vara med!!!!

Japp, så skrev jag i December 2014. Länken funkar inte längre, men den ledde till information om detta ställe, som nu är verklighet. retuna.se
Och vet ni vad? Nu är jag med. Jag spenderar faktiskt ca 2 dagar i veckan i denna futuristiska utopi!
Och här är ett till inlägg som jag hittade nu. Det är skrivet 2014, i Januari, alltså över fyra år sedan! Orsaken till att jag tar upp det är för att det var ungefär det inlägget jag tänkt skriva nu. Då upptäckte jag att det redan fanns! Det betyder ju att tiden måste stått stilla sedan dess. Snacka om att leva i en värld i behov av räddning!

Det här med inspiration

När jag började skriva på den här bloggen var jag en aktiv folkhögskoleelev med tusen järn i elden som tillbringade hela dagarna i min egen drömvärld. Det var underbart och idéerna kom (mer eller mindre)av sig själva. Nu när det inte finns så mycket tid att ägna åt mina hantverksprojekt märker jag att inspirationen också försvinner så att ingen tid alls läggs på sådant. Självklart skulle jag kunna skrapa ihop någon timme här och där om jag bara hade energin.
Nu lät det som jag tänkte skriva ett gnällinlägg men så är alltså inte fallet, det var bara lite bakgrund.
Ikväll hade jag nämligen hur mycket tid som helst och när halva kvällen gått började jag filosofera över varför jag inte tar vara på tiden och skapar något. Så småningom kom jag fram till att inspiration är något man måste träna och upprätthålla, precis som styrka och kondition.
Vilken insikt!
Jag måste hitta tillbaka till den där tjejen som glömde sova för att hon hade fullt upp med någon skiss eller inredningsfix och som startade den här bloggen!
Var hittar jag henne då? Jag kan ju börja med att förkovra mig i min egen blogg!
Tjohoo, det var uppmuntrande läsning :) Jag insåg snabbt att jag borde bli bättre på att korrekturläsa, många slarvfel här MEN vilken energi många inlägg utstrålade! Underbart, är det verkligen jag som skrivit dem? Och så klok jag var. Många tankar som jag sedan har glömt igen, men oj så uppmuntrande och inspirerande de var att läsa!
Därför kommer de här i repris, helt lösryckta ur sitt sammanhang:

"I framtiden kommer dagens sopor vara de enda tillgångar vi har".

Plast är orsaken till många kemikalier som lagras i våra kroppar och påverkar hormoner. Framför allt männens spermaproduktion är akut hotad. Rädda männen och därmed mänskligheten genom att undvika PLAST!

Det finns ekologiska skor som ser ut som Converse, till och med sulan är tillverkad av miljömärkt naturgummi. Heja Heja!

"Första steget i att lära sig något är att inse att man inte kan det"

Att köpa sig ett broderi, dvs en tygbit med uppritat mönster och tillhörande garn som ett kit ger återbrukspoäng 0. Men att ärva ett sådant broderi av någon som insett att det annars inte blir klart, hur många återbrukspoäng ger det mån tro?

Tänk att jag bara genom att läsa min egen blogg kunde bli så mycket muntrare :)

Slutligen vill jag bara tillägga att nu, Augusti 2018 har det skett stora förändringar. Nu lyssnas det på den där kloka och aktiva tjejen som fått hålla sig i bakgrunden ett tag.